jag trodde aldrig att du, min barndomsvän, skulle försvinna. Detta har tagit väldigt hårt på mig hela sommaren, och först nu, när jag inser, att folk, sakta men säkert, faktiskt försvinner. Först var det en vän dit, drogproblem, kunde inte tänka mer på det. Sen var det D. En lite närmare vän och det var väldigt väldigt hård smäll att ta. Men att personen, Den första personen som jag kunde kalla äkta vän, skulle faktiskt dö. Personen som brevväxla med mig, för vi va jätteledsna för att jag flytta... Jag har gått igenom chocken, ilskan, hopplösheten och den akuta sorgen som följer på förlusten. Men kvar är hålet. Hon var en otroligt speciell människa och det finns ingen nu som jag kan prata med om vad som helst, som jag kan ringa dygnets alla timmar, som jag kan gråta hos, som jag kan diskutera viktiga saker med. Det finns heller ingen som behöver dessa saker från mig.

jag har inte skrivit, delvis för jag har haft en otroligt härlig och lugn semester, andra delen för att jag har haft en väldigt svår period i mitt liv just nu! :)

Jag har sovit bort en hel dag i thailand! fan också....

Försökte blogga på mobilen men det söt ju, den ville inte alls samarbeta... Men är iallafall framme nu, och flygresan gick bra, en stooooor lufthål och lite golvsovande. så va det underbarttttt. solen har precis kommit upp och här är klockan 07.00 :D jag vet inte riktigt vad jag ska skriva men gott är det, det kommer massa bilder idag. kram på er.♥

Okay, jag vet inte vad som händer egentligen, är det resefeber? jag blir såhär nervös när jag tänker på flygplan!