Jag har spenderat en vecka med Patrik nu. Jag älskar honom för den han är och jag älskar hur han finns för mig, hur han får tårarna att försvinna. Jag kämpar oerhört med att försöka vara lycklig, så blir det inga konflikter... Jag får frågan varje dag viskandes i mitt öra, "hur mår du egentligen fia?" Jag vill inte gå ut och visa mig. Jag vill gömma mig för allmänheten. Jag vill gråta äntligen, Men jag vill inte åka till norge. Jag är för jävla feg. För feg att se att Mamma är verkligen borta. & snart försvinner mormor med. Vem har jag kvar? Vem stannar med mig och hjälper mig i livet? Pappa? Knappast. Allting handlar om pengar, "gå den utbildningen istället lloppan, det är mer Pengar..." visst, pengar är viktigt men det är inte allt. Det handlar om lycka också. Jag vill kunna le på riktigt.
Precis som jag kan göra när han håller om mig på just det sättet bara min patrik kan... ♥

Ser varje dag som ett hinder. Jag kan inte se klart och jag orkar inte. Jag pratar med psykologer, får medicin och jag får all hjälp som någonsin existerat att få. Men det räcker inte. Jag grät för att du var sjuk då, Nu gråter jag för att du inte finns kvar och tröstar mig. Ta inte mormor, Hon har många år kvar. Hjärtat hon har är sjukt starkt. Jag ser dig, Jag kan känna din lukt och höra ditt skratt. Jag klarar inte av det, men jag måste till norge. Jag klarar inte av mitt liv längre. Folk tror jag är glad hela jävla tiden men jag kan ju förfan inte göra något. Jag vill bara gå, Eller gå.... Jag vill Bara dö. Jag vill bort från denna hemska värld. Jag klarar inte detta mer. Allting försvinner. Livet är som en trappa...

• Dennis gonzales. ♥

• Irené Söbye ♥

jag saknar er så sjukt mycket. Jag lovade dig att klara detta, men jag gör fan inte det. Jag orkar ingenting, jag har masken på, men jag pallar inte trycket längre. Tårarna klämmer. Och när jag säger att jag inte mår bra blir folk helt till sig "vill du ta ditt liv orkar du inte vill du inte leva?!!?!" men kan dom inte ge sig liksom? Jag orkar inte argumentera med dem. Jag orkar inte mer. jag vill liksom ha styrka, jag vill ha ork.

carry your heart with me (I carry it in
my heart) I am never without it (anywhere
I go you go, my dear; and whatever is done
by only me is your doing, my darling)

I fear
No fate (for you are my fate, my sweet) i want
No world (for beautiful you are my world, my true)
And it’s you are whatever a moon has always meant
And whatever a sun will always sing is you

Here is the deepest secret nobody knows
(here is the root of the root and the bud of the bud
and the sky of the sky of a tree called life; which grows
higher than soul can hope or mind can hide)
And this is the wonder that’s keeping the stars apart

I carry your heart (i carry it in my heart)


Fick en notis på telefonen idag, "Mamma fyller jämt!" Den sved. Jag tittar återigen på Kalendern och ser, 3 April. Grattis på födelsedagen min käraste mamma. idag ska jag göra någonting fint för dig. Kanske påskpynta på ditt sätt? Måla ägg Och göra kycklingar av papper. Jag älskar dig nu, Då och Föralltid.
Och jag önskar att du kommer tillbaka till mig även om det aldrig kommer gå!

Jag hatar att se folk ledsna. Jag hatar känslan med att jag inte kan göra något. Jag trodde aldrig jag skulle få må såhär bra... alltid är enkelt igen. Jag har äntligen fått Orden ur mig. Jag saknar henne och allting känns som mitt fel, Det är mitt fel, att jag inte träffa henne, att jag gav upp. Hur i helvete kan man ge upp sin egna mamma?! jag kommer aldrig tillåta folk göra samma dumma misstag som jag gjorde.


Jag ser och läser dagligen på internet om folk som går igenom det jag undvek. Folk klarar det inte, Men dom står ut för att dom gör det Tillsammans. Där var problemet för mig, Jag stod ensam med tre barn.
Jag har inte pratat med mina småsyskon sen dem flyttade, jag vet ingenting och jag gillar inte det... Jag är glad att dom får en frisk mamma, men jag vill prata med dom, jag vill vara med dem och ta hand om dem, ta vara på åren vi har missat. Dom är min livsglöd och jag går i skolan för att komma tillbaka till norge igen, När jag fick sluta på RUD videregående skole så tog livet seriöst slut. Flytta ifrån mamma, släkten... vännerna! Göra slut med Basti och flytta tillbaka till sverige. Jag ångrar varje steg jag tog från huset mot bilen, fortfarande idag. Jag saknar Allihopa.

Jag minns det som igår då mamma sa, "jeg er syk, nå må dere flytt hjem te pappan deres, bbare en litt kort stunde..." Verkligen chocken, Basti satt bredvid och klämde handen på mig. jag ville ju inte. tretton år! jag minns norge så otroligt mycket meer när jag tänker på alla turer vi hade med cyklarna, Jag, göran, pontus, basti och jonte! vi badade, och verkligen, skitkul hade vi! jag har kvar alla bilder från åkern vi var på, haha.. alle sammen... vi hoppade på den jävla studsmattan som jag vet inte hurfan vi fick dit, vi rulla dit den mitt i natten va? Åh, vinterbro är mitt liv!
jag skulle hålla kontakt med alla men här är jag, Slutade prata med basti! tappade Alla, för cancer. told ya, its SHIT.

Jag saknar dig så otroligt mycket, Och idag är det två månader sedan jag hörde din röst. nu ska vi gå vidare i livet med leende på läpparna, Jag åker till kyrkogården ikväll antagligen.

Jag saknar dig men nu ska jag se livet positivt.
Jag tänker på dig. vila i frid. 15 januari 22.06 ♥



(en bild som är min privata från mitt gamla sommarställe som vi hade i göteborgs skärgård med mamma.)

Samtalet, Orden, Känslorna.